Dagens nyheter

Vargen får fortsatt stöd, men i största del i storstäderna, why is that? Man kan ju undra om det har någon betydelse att vi inte har några vargar i städerna, men att djuret har romantiserats i sin mysticism och att de är söta i sina inhägnader på bl.a Kolmården och Skansen. Jag tycker i alla fall att vargen ska ha stödet, för det måste finnas bättre lösningar än att skjuta av dem eftersom de har samma rätt att vistas på denna jord som människan, som i övrigt är jävligt kassa på att ta hand om både jorden och varandra. Det måste det.

Det är nästan läskigt att vara en varg som visar tänderna två dagar i rad, men utan för den sakens skull vara sur eller arg. Jag besitter ett underbart glatt humör just nu och jag älskar det. Jag är inte ens bitter över att jag nu kom hem och ska spendera kvällen själv för att stiga upp tidigt imorgon, och åka till tävlingen i Bålsta utan att delta för egen del. Jag känner att ju mer jag faktiskt ler, desto bättre blir jag bemött och jag får tillbakablickar på ett liv jag brukade leva. Till synes sorglöst och med mycket skratt. Åh, det är en underbar känsla och inte en enda smula cynism finns i min kropp för närvarande. What the fuck, in a good sense, happened?

Jag lovar att jag varken är full, kär eller hög. This I gotta hold on to, believe that. Vargen är bara GLAD. (Please, don't shoot me) Ps. Dagens mest chockerande kommentar av vargen som Grinch "åh, har de satt upp julljusen, usch, men det är ganska fint tycker jag"

Ja, vargakäften glappar mer än någonsin som en biverkning av detta.

Had a dream about you, baby

Det är inte bara en låt av Bob Dylan, det är också den tidiga dagens sanning. Å du ljuva dröm.
Nu kaffe för att sparka igång den här dagen, med morgonBJJ, lunchmöte och mer kaffe.



Album: Down in the groove (1988)

Temporary insanity

Jag ska nu erkänna en sak. När jag låg som mest sjuk så flydde jag inte bara in i The City's värld utan också The Hill's. Mycket skönt att stänga av hjärnan med deras kackel och bara se på när unga människor med helt andra förutsättningar lever sina liv, i en helt annan del av den här världen. Sängen, datorn och en massa mat och vatten blev mitt botemedel mot den elaka förkylning som strax är väck.

Just nu är jag mest smittad av glädje.

The-Man-Who-Can't-Be-Moved

Åh, men vet ni vad, en vän hörde av sig på Facebook efter att ha träffats via nätet för nåt halvår sen, men att det har vilat pga av att både han och jag haft annat för oss. Han är ju riktigt fin att se på och jag vet ju by fact att han är trevlig också. Det gav mig en perfekt avslutning på en mycket bra dag. Talseminariet i eftermiddag gick riktigt bra ska ni veta, jag fick t.om beröm och humöret toppades sen ytterligare med en kväll med vännen Petter i de sköna vänners lag. En av de verkligt bättre dagar. Jag kan nu gå och lägga mig med ett leende på läpparna, denna egentligen rätt ordinära torsdag. Going back to the corner where I first saw you....

Fan, är det säkert att jag inte gått och blivit 23 igen med tanke på både reality-såporna och förhoppningarna om en dejt nån dag? Jag känner mig lite väl sorglös. Inatt somnar jag med känslan av en rejält föryngrad själ och är mer välvilligt inställd till livet. God natt.

Rehab

Rihanna feat. (and co-written by) Justin Timberlake, produced by Timbaland.



Album: Good girl gone bad (2008)

[...Me, planning a rehab/vacation right now...]

Good morning

Jag blev väckt ur jordens skönaste dröm imorse, för att åka till husläkaren. Det är också rätt hemskt att gå upp innan man vaknar när man är sjuk, I tell you that.


Jag missade givetvis bussen i morgonkylan för att jag stod på fel busshållsplats i min yrsliga tillvaro. Jag chansade och ringde min pappa som mycket turligt nog befann sig alldeles i närheten - som mycket snällt nog gav mig skjuts.


Nu ligger jag utsträckt i sängen igen och tar igen mig efter en lång väntan på Apoteket pga frågor om min dosering samt inhandlande av lite väsentlig föda så att jag överlever de dagarna som kommer. Rasande fort svischar de förbi!


Imorgon måste jag upp till skolan och brottas med ett argumenteringstal också, jag som brottas med feber hela jävla tiden. Den dumma förkylningen som gör att jag förmodligen inte kommer att palla tävla i helgen. Men jag kommer helt klart att vara en av åskådarna istället. Det är som det är, säg.


Ja, förutom ovanstående gnäll om sjukdom, argumenterande tal och bortfall från tävling, så är det okej. Jag tänker inte säga varifrån, men lite inspiration har jag allt fått. Nu fortsätter jag mitt vilande/avbockande på att göra-listan som är lång.

New York, New York

Frank Sinatra, Gene Kelly & Jules Munshin



New York, New York (1944) - On the Town (1949)

The City, part 1

Nu är jag fan sjuk, på riktigt. Jag vaknade till liv nyss och det känns hemskt jobbigt att ens vrida på huvudet. Jag vaknar av att jag är så täppt att jag inte kan andas utan nässprayen och huvudet känns som tjock betong. Dessutom skulle jag kanske behöva kolla skallen på mig själv för jag kollade första säsongen av The City i ett sträck igår. Vargtimmen hann slå till. Jag hade inte sett ett enda avsnitt tidigare, men fastnade totalt i min verklighetsflykt till det stora äpplet och de läckra ungdomarna. The Hills är den serie syrran min tittar på och jag klarar den inte riktigt, med den där blåsta bimbon Heidi Montag. Jag föredrar downtown kids istället för cali kids med för mycket solbränna och uppblåsta läppar. Ja, NYC är ju helt underbart i sig och jag blev också förtjust i den lite udda fågeln, modellen Alexandra (Allie) Crandell. Det fascinerar mig hur de pratar om allt med alla i bekantskapskretsen oavsett relation och bakgrund på ett avväpnat sätt, men efter ca 21 avsnitt upplevde jag huvudvärk av deras utpräglade amerikanska och - "obviously.... you're more than welcome to stay", "obviously.....you have to tell her...", "obviously.... we girls have to look out for each other".. "obviously..... i love you very much or I wouldn't be here.."

Jag måste ner och gräva djupt i Apotekets lådor nu, det är dagens enda prestation innan jag kan bege mig hem igen och fortsätta med att ligga i sängen och glo vidare på meningslös tv. Jag skulle ha njutit av jazz ikväll i Sjöstaden egentligen, men det är bara å glömma.

//Sick 'n tired and allowed to both feel and watch crap.

Would?

Alice in chains. Den här härliga grunge-tiden under 90-talet, den har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Tänk er tonår, frisyr som idolen Kurt Cobain, hål i näsan, musiken, cigg, byte från gymnastik till judo och en av de två tjejer i skolan med trasiga, hängiga jeans.

Så, det är passande att gratulera min käre, käre vän (sen 13 år tillbaka) Petter på födelsedagen här nu också!



Album: Dirt (1992)

She was a backwoods girl, but she sure was realistic

Jag mår inte alls så bra, huvudet känns tjockt och jag är täppt. Det känns bättre när jag rör på mig av nån märklig anledning, så nu när jag landade hemma efter att ha suttit två timmar i den svettiga klubblokalen så känner jag mig plötsligt riktigt sjuk. Det är inte mycket att göra åt, även om jag hemskt gärna vill vara arg. Jag vill ha nån eller nåt att skylla på. Det är väl lite så vi jobbar i det här samhället?

Det var bra att jag kom iväg till skolan idag, jag känner mig lite stolt att jag face'ade något som jag höll på att rymma från och skylla ifrån mig. Det trots att den begynnande förkylningen också byggt ytterligare ett skatbo i mitt oroliga bröst. Jag fick positiv feedback av min seminarieledare och några av kursarna höjde mitt humör, så allt slutade fint idag. Jag gick sedan förbi en gammal man på väg från tågstationen i Södra och jag hajade till när jag förkyld och jävlig kände att det luktade så pass mycket rök om honom. Han rökte ju inte ens, så jag stirrade till och vandrade vidare hemåt. 2,5 månad har jag nu varit utan cigaretter och jag tänker inte ens på det längre. Men idag tänkte jag på att så där vill jag fanimig inte lukta. (Vadå, det var ju inte jag som luktade, det var cigaretterna.) Jag saknar inte heller den där känslan av att behöva något som lättade röken i mitt bröst under tävling och den önskade syrgasen efter varje tufft pass.

De här viktiga stegen i absolut rätt riktning skriver jag i min imaginära, handskrivna dagbok ikväll.

And it's a hard rain a-gonna fall

Oh, where have you been, my blue-eyed son?
Oh, where have you been, my darling young one?
I've stumbled on the side of twelve misty mountains,
I've walked and I've crawled on six crooked highways,
I've stepped in the middle of seven sad forests,
I've been out in front of a dozen dead oceans,
I've been ten thousand miles in the mouth of a graveyard,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, and it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

Bob Dylan sjunger för mig just nu. Min klart älskade, lojale Bob. Jag nyser, växlar mellan varm och kall - jag håller nog tyvärr på att bli förkyld här, jävla skit! Jag har ju tävling i Bålsta på lördag.... Men, jag fick i alla fall ihop några okej rader i min debattartikel, men det var sannerligen i sista sekund eftersom jag nyss mejlade iväg det och jag ska åka upp till Universitetet nu. Ingen rast och ingen jävla ro.

(Säger hon som inte var i skolan på hela föregående vecka.)

Skrivkramp

Jag har skrivkramp, på riktigt just nu. Jag kan inte krysta fram en enda rad. Jag har tappat självförtroendet vad det gäller skrivandet och imorgon ska den där artikeln lämnas in. Det kommer alltså att bli ytterligare text slarvigt nedkrafsat på grund av min skrivkramp och för att jag verkligen måste. Ännu en spik i kistan men med en ny hammare och det är verkligen det sista jag behöver i nuläget.

Lenny Kravitz - Again

I wonder if I'll ever see you again?



Album: Greatest hits (2000)

Chase dreams w/ Siberian Huskies

Åh, det här måste väl vara världens vackraste vovve, efter vargen (såklart). Jag och vargungen har just tittat på en 16 år gammal Disney-film (med Mackenzie Astin) om en ung heroisk man som åkte 84 mil med hundsläden 1917, och vann hela Amerikas hjärta.

En smäktande isballad till amerikansk dröm.

Your place is where your dreams are.

De sibiriska hundarna som kom till Alaska, framavlade för att kunna springa långt under tuffa och riktigt kalla förhållanden. Ja, de kräver verkligen sin ägare och syfte. Men coolare och vackrare hundar får man baske mig leta efter.

På tal om klyschor så må de vara jobbiga att höra hela tiden, men de skulle aldrig finnas om det inte låg sanning utspridd i dem. Drömmar, de ska man jaga. Inte rymma ifrån.

Easy like a sunday morning

Jag vaknade klockan 7 imorse, nu tvättas mina dräkter (och det är några stycken) och jag njöt lite av lugnet innan vargungen vaknade. Nu ligger hon bredvid mig i sängen och sjunger. Jag kollar instruktionsvideor i brasiliansk jiu-jitsu och funderar på frukost. Varför går det bra att gå upp 7 när jag vet att jag egentligen inte måste en söndag, men nästintill omöjligt under vardagarna? Orimligt, sa jag.

Jag har en uppgift förutom tvätten idag och det är att skriva en debattartikel till morgondagens seminarie. Jag kommer nog - föga förvånande - att använda det omdiskuterade M(ixed)M(artial)A(arts) som ämne.. Har NI några åsikter i ämnet?

Raphael Saadiq - Love that girl

To that beloved kid of mine.



Album: The way I see it (2008)

Klara, färdiga osams!

Åh, jag är trött, glad och tacksam just nu. Coach W hade ett grymt pass med oss idag och jag fick även ynnesten att sparras lekfullt stående med honom (like old times) efter passets slut. Ni som kollade K1 igår (live eller på teve) såg nog honom, för övrigt. Han är en vansinnigt bra pedagog, coach och en karaktär man minns. Jag har sagt det förut, men jag är glad att han finns i mina träningskretsar. Mycket glad. Tacksam. Nu är jag även trött, passet hade bra puls och jag har sträckt mig ordentligt i bröstmuskeln. Nu återstår ju en större del av den här lördagskvällen med vargungen som ska bestå av godis, film med siberian huskies och soffläge. Just nu dansar hon till den utomjordiskt vackra Beyoncé i mina höga klackar. Hade hon fått bestämma och varit myndig hade hon befunnit sig här ikväll.

God kväll, wherever U are.